"När jag var kille och ville bli tjej, så var det ju bara en fantasi, det ingick inte att jag skulle vara tvungen att berätta för folk. Nu är jag tvungen att försöka hitta ett sätt att berätta. Fast ofta undviker jag att ens gå in på ämnet."
Så säger Samantha, en transtjej som har gjort en könskorrigering, om att prata med sin partner om sexualitet och den egna identiteten. Hon är en av 41 transpersoner som intervjuas i en studie som gjordes vid North Carolina State University och publicerades i juni förra året.

Slutsatsen i studien är att det finns många hinder när transpersoner ska prata om sexualitet och säkrare sex med sin partner. Det kan handla om rädsla att bli avvisad - eller rädsla för fysiskt våld.

"Det är bäst att berätta att man är transsexuell långt innan det utvecklas till en sexuell relation, för att vänta ända till dess kan vara farligt."
Så summerar Brooke, en transexuell tjej, sina erfarenheter om att "komma ut" för sin sexpartner och berätta om sin bakgrund.

Studien konstaterar att det finns ett tydligt samband mellan att kunna prata om sex med sin partner och att ta ansvar för att skydda sig mot könssjukdomar som hiv. Så många som 90 procent av de som deltog i studien hade haft oskyddat sex det senaste året.

Det finns också en lång rad undersökningar som visar på att andelen transpersoner som har infekterats av hiv-viruset är långt större än för många andra grupper. Sådana siffror finns bland annat från USA, Kanada, Asien och Latinamerika. Ibland talas det om så hög andel hiv-positiva bland transpersoner som 60 procent. Då gäller det som regel en begränsad grupp, som till exempel transpersoner i amerikanska storstadsområden. Uppskattningar av den globala situationen landar på mellan 8 och 68 procent, men sådana uppskattningar är mycket osäkra eftersom mängden data är begränsad.

Men i Sverige finns inte några siffror alls över hiv-spridningen bland transsexuella eller transpersoner.
"Nej, i anmälan som ska göras enligt smittskyddslagen när någon upptäcks med hiv, frågar man inte efter den aspekten, säger Monica Ideström, som är enhetschef vid Smittskyddsinstitutets avdelning för Hiv-prevention och sexuell hälsa.
De anmälningar om hiv-smitta som görs enligt smittskyddslagen innehåller över huvud taget ingen identitet, det är kodade fall och de smittade kan inte följas som individer. Det gör att Smittskyddsinstitutet inte heller kan kolla av mot folkbokföringen och eventuellt den vägen få fram exempelvis antal personer som har bytt kön.
Smittskyddslagen säger tydligt vilken information som anmälan får innehålla och där ingår alltså inte personers könsidentitet. När en nationell strategi mot aids och hiv togs år 2006 fanns transpersoner inte heller omnämnda i riksdagspropositionen.

"Jag tror bara att det är så att när man startade så tänkte man inte på det. Det är typiskt en sådan grej som man inte har tänkt på, den kategorin", säger Monica Ideström.
Eftersom den nationella strategin mot aids inte pekar ut transpersoner som en relevant grupp finns heller inga särskilda medel avsatta för att nå ut till dem med information. Men en rapport från RFSL och RFSL Ungdom från november förra året visar att det finns ett enormt behov av information om hiv bland transpersoner.

Studien bygger på enkätsvar från 237 personer. 26 procent av de som deltog i studien ansåg att de behövde mer information om hur man talar med sin sexpartner om sex. 18 procent ville ha mer information om hur hiv och andra könssjukdomar överförs. Men tittar man särskilt på de deltagare som var 24 år eller yngre när de svarade på enkäten, så är siffrorna högre - 38 respektive 25 procent.

"Det är tragiskt att vi fortfarande har så lite kunskap, RFSL har jobbat med de här frågorna i mer än tio år", säger Lukas Romson.
"Det allvarliga är att vi inte har någon information riktad till målgruppen. Det är inte ok att vissa grupper aldrig någonsin uppmärksammas och man fullkomligt struntar i det."

RFSLs rapport påpekar att det finns en fördom att transpersoner inte har så mycket sex, till exempel för att de inte trivs med sina kroppar eller sina könsorgan som kanske inte stämmer överens med deras könsidentitet. Men rapporten avfärdar det som just en fördom. De flesta transpersoner har sex - och vill ha sex. Lukas Romson ser också att det här kan spela in för det faktum att det inte finns någon hiv-information för transpersoner.

"Om en heteronormativ sjukvård antar att patienter som vill ha könskorrigering är helt assexuella och efter könskorrigering lever något slags heteronormativt svenssonliv - det är klart att då ser man ju inte att det finns något behov."

Lukas Romson ser flera skäl att tro att transpersoner är en utsatt grupp när det gäller hiv, i Sverige precis som i USA. Ett skäl är att många transpersoner har sex med bögar och bisexuella män. Eftersom hiv är vanligare i den gruppen än i den heterosexuella befolkningen, innebär det givetvis en ökad risk för hiv-smitta.

"En del av transman-communityt är homo- och bisexuella", säger Lukas Romson, som själv definierar sig som bög.
Det ingår dock i den bristande kunskap som ofta råder om transpersoner att många inte tänker i de banorna. Även personer inom vården eller vid ansvariga myndigheter gör lätt mer eller mindre ogenomtänkta antaganden om transpersoner, där fördomar och heteronormativitet spelar in. Det kan till och med gälla transpersoner själva, menar Lukas.

"Jag tror fortfarande att det finns både transtjejer och transkillar som tror att man måste vara hetero. Jag tror att det är lite grann en generationsfråga också."
Inom vården finns en heteronormativitet, menar Lukas. Men inom homovärlden finns också en normativitet som tenderar att stänga ute personer med annorlunda könsidentitet. En transkille som tänder på andra män, känner sig inte alltid välkommen bland andra bögar. Det är lätt att missa att den här gruppen finns, till exempel när man tar fram information om säkrare sex.
Även när det gäller transtjejer, kan det ibland vara så att de killar som går i säng med dem är homo- eller bisexuella män. Tjejerna kanske är feminina och befinner sig någonstans i en process av könskorrigerande operationer. Det är lätt att slentrianmässigt anta att deras partners är heterosexuella män.

"Det som är farligt är att jag tror att många transtjejer tänker så. Om man som transtjej vill bli bekräftad som kvinna och den man träffar inte säger att han är intresserad av just transtjejer eller rent av är bög, då antar man kanske att han är hetero", säger Lukas Romson.

Minst lika avgörande för transpersoners situation vad gäller hiv är en allmän utsatthet - i samhället och i det sexuella mötet. Det är en grupp som har mindre makt, sämre resurser, sämre tillgång till det demokratiska samhället och som har högre konsumtion av alkohol och droger, förklarar Lukas Romson.

"Jag är helt övertygad om att det är vanligare bland transpersoner, framför allt i komma ut-situationer, att man utsätter sig för stora risker."
En transpersons komma ut-process kan innebära ett starkt behov att bli bekräftad som det kön man känner att man är i ett sexuellt möte. Samtidigt är tabut mycket större än exempelvis för en lesbisk tjej eller en bög som kommer ut. Och toleransen är lägre.

"Känner man att man är i underläge och man är desperat av att få till det här mötet så går man med på saker som efteråt inte känns bra. I värsta fall handlar det om att man har gått med på oskyddat sex. Att man inte klarar av att ställa krav, man vågar inte ställa krav på kondom för man har inte den makten", säger Lukas Romson.

Ett sådant maktperspektiv menar amerikanska forskare kan förklara varför hiv-förekomsten är långt mycket högre bland USA:s svarta gaybefolkning. Något som också gäller svarta transpersoner. Det kan helt enkelt handla om att svarta transpersoner och bögar ofta upplever sig vara i ett underläge och inte vågar ställa som villkor att killen som sätter på dem ska ha kondom.

Men kanske kan maktperspektiv också tillämpas bredare på hiv-frågor, för som Lukas Romson säger:
"Det finns många sätt att befinna sig i underläge på, maktbalansen handlar om väldigt många faktorer. Nästan alla personer befinner sig i underläge någon gång."

Smittskyddinstitutet har inga planer på att ta fram siffror över hiv-spridningen bland transpersoner, men Monica Ideström välkomnar initiativ på området.
"Det här är ingen fråga som har funnits på agendan, men det är inte helt omöjligt att det kommer att hända saker efter RFSLs rapport. Vi utger ju projektbidrag varje år för just den här typen av saker och vi ställer oss positiva till det."

FAKTA

Transpersoner är en heterogen grupp, där vissa har fått eller ska få mer eller mindre könskorrigerande behandling, medan andra inte vill ändra sin kropp.
I gruppen finns alltså både kroppar som fötts som kvinnliga men mer eller mindre korrigerats till manliga och vice versa, samt manliga/kvinnliga kroppar som inte korrigerats.
Transpersoner kan identifiera sig som män, kvinnor, bigender (två kön), intergender (mellan kön), nongender (neutral) eller genderqueer (bortom kön).

Niclas Ericsson