Han flydde från krig och kaos i Afghanistan. 2009 hamnade han i Sverige och har sedan dess arbetat hårt för att etablera sig här, studera och få ordning på sitt liv. På plats i Sverige bestämde han sig för att ta steget och komma ut som homosexuell, något som hade varit otänkbart i hemlandet men en möjlighet som blev en självklar i sitt nya land. Studier, arbete och rutiner för att ta hand också om sin sexuella hälsa och testa sig, blev nu viktigt.
Hugos liv i Afghanistan blev alltmer outhärdligt. Fler och fler av hans vänner bestämde sig för att fly talibanernas övertagande. Att komma ut som homosexuell fanns vare sig på kartan eller i hans tankar. Hade han visat minsta tecken på sina känslor för andra killar hade han riskerat att stenas till döds eller kastas ut från ett högt hustak. Nu bor Hugo i Stockholm och tillbringar tiden på gym och i naturen när han inte pluggar på högskola.
– Min familj flydde till Iran när jag var ett litet barn. Det har varit krig i Afghanistan sedan 1979. Mina föräldrar ville skapa en framtid för oss barn där vi kunde leva ett tryggt liv och utbilda oss.
Hugo minns att han i sin barndom hörde att det fanns de som hade blivit stenade till döds eller kastade ut från ett tak för att de var homosexuella.
– De skrämde mig med ordet bög utan att jag ens visste vad det betydde men det gjorde mig också på något sätt nyfiken. När vi flydde till Iran fortsatte de här berättelserna men situationen var annorlunda. Där dömdes homosexuella till döden i domstolar eller mördades av sina egna familjer.
Hugo och hans familj var papperslösa och i Iran fick han inte gå i skolan.
– Min mamma skickade mig och min äldre bror till Europa. Vårt mål var att fly till det land som kunde ge oss uppehållstillstånd och möjlighet till utbildning. Slutdestinationen blev Sverige. Brorsan och jag sov under broar, på gator och hos olika hjälporganisationer. Vi hamnade först i Italien och där hörde vi från vänner att Sverige beviljar uppehållstillstånd. Resan gick vidare genom Turkiet, Grekland, och Frankrike. Flykten var väldigt tuff och har påverkat oss psykiskt.
I Sverige fick Hugo och hans bror uppehållstillstånd ganska snabbt.
– Vi hade tur att vi kom till Sverige 2009. Då var det mycket lättare att få uppehållstillstånd. Nu har det blivit mycket svårare, även för homosexuella trots att homosexuella förr eller senare blir dödade i Afghanistan. I ”bästa fall” kan man komma undan med att bli utkastad från sin familj och släkt. Många försöker fly från sin stad och om de lyckas döms de till ett liv där de tvingas leva ett heteronormativt. Detta pågår till dess att skvaller medför att de blir mördade. Det finns många unga hbtq-personer i Afghanistan och Iran som begår självmord för att de känner sig ensamma och utanför.
– När jag kom till Sverige visste jag inte att jag gillade killar.
Efter att uppehållstillståndet blev klart placerades Hugo och hans bror i ett ungdomshem för ensamkommande.
– Det kändes som om vi hade hamnat i paradiset. Det kändes overkligt att bilarna stannade när vi skulle gå över gatan och att personalen på boendet frågade vilken mat jag gillade. Jag kunde inte svara för jag hade aldrig fått den frågan tidigare.
Hugo har märkt att situationen för sådana som han har blivit annorlunda nu.
– Nu blir de uteliggare och får klara sig själva och de flesta homosexuella personer får avslag när de söker asyl. Som om Iran och Afghanistan plötsligt skulle ha blivit säker mark för hbtq-personer. Sanningen är att verkligheten nu har blivit ännu värre.
Hugo har sedan barndomen alltid tyckt att han var annorlunda jämfört med andra i sin omgivning men det tog lång tid innan han märkte att han själv var en homosexuell person.
– Jag upptäckte att jag var en sådan person som jag hade var rädd för.
Under mina första två år i Sverige gick jag ofta till moskén. En dag såg jag att en heterosexuell lärare på skolan hade delat en bild på sin Facebook-sida som han skrattade åt. Bilden föreställde två stora, muskulösa män med bara överkroppar som höll varandra i handen. Jag kunde läsa kommentarer med ordet ”björn” i. Trots att läraren hånade bilden hittade jag en helt ny värld. Jag googlade genast ”bear porn” och förstod att jag var bög. Det slog mig att när jag hade kollat på porr tidigare så var det egentligen bara killen som intresserade mig.
Under sitt första år som gay blev han ofta äcklad av sig själv, och tyckte att han inte förtjänade att leva.
– Jag tyckte att jag var en syndare. Som tur var hade jag en person i mitt liv som förklarade för mig att det var helt okej att vara bög och att det är någonting man är född med. En natt bestämde jag mig plötsligt att jag inte längre var troende och att jag faktiskt är stolt över mig själv. Dagen efter kändes det som att jag genomgått en pånyttfödelse och ville leva och njuta av livet. Långsamt stärktes självförtroendet, jag var inte längre äcklad av mig själv och jag började träffa andra killar.
När Hugo läste på gymnasiet träffade han sin första kille.
– Inom några månader hade vi blivit sambos och jag lärde mig att ta ansvar också för min och vår gemensamma sexuella hälsa. Vi testade oss för olika sexuellt överförbara infektioner i början och därefter en gång varje år. Förhållandet tog slut efter en tid och det har väl hänt att jag slarvat. Det fanns under den här tiden en speciell person och vi lovade varandra att alltid skydda oss med säkrare sex när vi träffade andra utanför vår relation. Jag testade mig trots detta ett par gånger om året.
När det förhållandet tog slut började jag dejta igen efter några månader. Nu är jag sedan ett år tillbaka i en ny relation och vi har börjat på samma sätt. En grundlig genomgång i början och regelbundna tester på ungdomsmottagningen på Gullmarsplan och SESAM-mottagningen på Sabbatsberg.
Text: Facundo Unia