Han har fått en fristad hos oss i Sverige

11 januari, 2016

Mohammed är homosexuell och är en av alla flyktingar från kriget i Syrien som har hittat en fristad hos oss här i Sverige. Han är 24 år och flydde när han blev inkallad till militärtjänst och blev tvungen att ge sig in i kriget.

Han visste att om det skulle komma ut att han är bög skulle han bli dödad av de egna och även av fienden. Han såg ingen annan utväg än att fly. Mohammed flydde till Sverige då han hade hört mycket bra om landet och eftersom vänner till familjen bor här. Hans första egna kontakt med landet blev dock med Sverigedemokraterna.

Vi sitter och pratar på ett bibliotek som oftast stå tom och det finns två tjusiga och bekväm fåtöljer till oss. I Syrien anses homosexualitet vara onaturligt och lag 520 och kod 1949 säger att man riskerar minst tre års fängelse. Mohammed hade en vän som var hivpositiv och inte vågade söka hjälp i Syrien eftersom han riskerade att få sin information läckt till familjen.  Därför söker hivpositiva inte hjälp i Beirut. ”Nu när det är krig finns det inga chanser att gå till ett sjukhus. De har så många som är skottskadade så de har inte tid med annat. Om man är hivpositiv och vill överleva är den enda vägen att fly”.

 

 ”Eftersom jag är bög kände jag mig ännu mindre säker”

 

– Jag flydde från Syrien på grund av kriget och tog mig till Sverige. Det var inte tryggt i Syrien. Jag genomlevde många explosioner. En skadade mitt rum. Det var inte säkert och jag kunde inte studera längre och eftersom jag är bög kände jag mig ännu mindre säker. Jag hade blivit inkallad till militären och ville inte strida. Om det skulle komma ut att jag var bög riskerade jag livet. Bland det värst jag bevittnat är när militären dödar en man på en motorcykel och sedan kör över honom med en tank. Jag ville inte tillhöra militären.

Mohammed valde att fly från Syrien med hjälp av flera flyktingsmugglare.  Han gav sig av med en taxi till Beirut för ett år sedan. Där jobbade han men det var hemskt för oss från Syrien i eftersom många av libaneserna var rasister. Situationen för homosexuella var bättre än i Syrien men Mohammed var ändå inte öppen.

I Syrien hade Mohammed råkat ut för en man som låtsades vara homosexuell. Mannen hade chattat med honom på nätet och skrivit att han var intresserad av att träffa honom för att ha sex. Mohammed som hade anonyma bilder på sin sida och kände att han kunde lita på killen efter att ha chattat en längre tid skickade en ansiktsbild.  Mannen tog hans bilder och startade en påhittad Facebooksida med hans bilder och namn och skrev att han var bög.  Mohammed frågade honom varför han gjorde detta. Han fick till svar att han hatade bögar. Han visste inte vad han skulle göra så han bad en massa homosexuella på olika hemsidor att anmäla mannen till Facebook för att de skulle ta bort sidan. Mohammed var skräckslagen för att någon i hans familj skulle se sidan.

 

Från Beirut till Istanbul

 

I Beirut var situationen lite bättre.

– Jag hade tur för jag fick jobb på en restaurang och jag avancerade snabbt till restaurangmanager. En vän hjälpte mig att skaffa pass och med det kunde jag ta mig till Istanbul. Jag hade sparat ihop pengar för att kunna ta mig vidare med hjälp av en smugglare. Han åkte till İzmir och kontaktade en smugglare. De flesta smugglare är från Syrien men chefen var turk. Alla mellanhänder kommer från Syrien och Irak och andra arabisktalande länder.

Mohammed höll på att bli lurad på sina besparingar av smugglaren men var på sin vakt och hittade en annan som tog dem till en strand som såg ut som en soptipp.

– Människor som insåg att de inte kunde ta med sig sina saker lämnade allt kvar. Det är så många flyktingar att det blev som ett stort sopberg. Smugglarna städar inte direkt efter sig.

– Vi fick inte åstadkomma något ljud eller ha några lampor eller ljus tända. Jag kunde inte sitta någonstans. Det var så äckligt och till slut var jag så trött att jag ändå somnade. Vi vaknade av att det kom bussar för att hämta en del av oss. Vi förstod att denna plats var en smugglingsbas. Smugglarna var hemska och behandlade oss illa.

Mohammed fick vänta i tre dagar på soptippen, utan att veta var de befann sig. En av hans vänner lurade smugglarna att han var tillsammans med en tjej för att få åka med. Smugglarna hade bestämt sig för att bara skeppa över familjer. Om de vetat att jag var homosexuell hade jag sannolikt inte fått följa med alls. De flesta hade skaffat vattensäkra mobiler för att kunna ringa efter hjälp om något skulle hända ute till sjöss.

 

 ”Jag hörde barn gråta”

 

– Min vän fick åka med en flotte men efter en kort stund ringer han från och skriker att han håller på att drunkna. Jag hör barn gråta. Det kändes fruktansvärt! Jag ringer snabbt och får tag i polisen i Grekland och de blir räddade som tur är. Tack vare GPS hittade de min vän.

Mohammed hade varit på soptippen i tre dagar när smugglarna började skjuta och hugga varandra med kniv. Han ringde till sin mellanhand och sa att han vill därifrån. Mohammed fick gå och visste inte var han var. Det var mitt i ödemarken och smugglaren lämnade dem och sa att de ska sitta tysta och vänta på en buss. Men istället kommer det en bil.

– Flera personer stiger ut ur bilen och är tungt beväpnade. De började skrika till varandra på turkiska. En av oss kunde språket och hon erbjöd sig att tolka. Var är smugglarna frågade han som var boss.

– Bossen tvingade oss att springa därifrån annars skulle han skjuta oss. Vi flydde och eftersom vi inte visste vad vi skulle göra så ringde jag till en vän som hämtade ut mina pengar. Jag gick till ett café och träffade en man som sa att han var smugglare. Han såg till att kusten var klar och att det inte fanns några poliser. Vi skulle vara 45 personer på båten men i själva verket blev det 60 personer och det fanns ingen som styrde båten. En av oss satte sig vid rodret och hade ingen aning vad han höll på med. Resan var hemsk. Barn grät och vi kunde se Lesbos.

– Jag kommer fram till Lesbos och jag får höra att inga hotell vill veta av oss.

Mohammed skaffar ett tält tillsammans med några vänner.

– Då kom några svenskar fram och frågade om vi kunde engelska. Visst sa jag och de sa ”äntligen”. De sa att de ville fotografera oss. Visst sa jag men ni får inte ta ansiktsbilder. Jag frågade dem vad de skulle skriva och de svarade, ni kommer inte att tycka om det men vi är från ”Sweden Democrats” och vi vill inte att ni ska komma till Sverige. Det var min första kontakt med Sverige.

Till slut tar jag mig till Aten och jag hade ett nummer till en annan smugglare som frågade mig om jag ville till Stockholm eller till London. Jag sa Stockholm för att jag kände någon här och för att den resan kändes tryggare. Innan vi kom fram så hade jag hört att här fanns det många bra mänskliga rättigheter och att jag kunde komma ut som gay. Jag hade hört att Sverige gav permanent uppehållstillstånd men saker har gått så snabbt. Folk är rädda, de skriker rasistiska saker efter mig.

Efter terrordåden i Paris har det blivit så mycket läskigare. Jag har vänner som också är flyktingar som berättar att de blivit misshandlade. Men jag har bestämt mig för att vara kvar och lära mig svenska och jag hoppas att situationen blir bättre för invandrare i Sverige. Landet har ju haft ett så bra rykte under så lång tid.

Nu har Mohammed skaffat sig ett brett umgänge tack vare olika sociala tjänster på nätet. Han har hörsammat uppmaningarna som riktas till bögar att testa sig.

Det är ju fantastiskt att det inte kostar någonting och att man kan vara helt öppen och prata med en läkare om vad som helst. Det är inget som jag är van med direkt, avslutar Mohammed.

 Facundo Unia