Kurdiska gaykillen Znar Bozkurt blev anklagad av Säpo för att vara ett säkerhetshot utan att veta varför och utan att kunna försvara sig mot ankla
gelserna. På grund av detta så blev han utvisningshotad och levde med ständig rädsla för att bli utvisad. Tage är Znars första pojkvän, och de är gifta.
– När jag var singel brukade jag testa mig varannan månad. Jag använde alltid kondom.
Znar är gift med sin make Tage och tidigt en morgon när Tage skulle till jobbet så blev deras hem utsatt för en razzia där polisen tog med Znar. Sentry träffar honom i förvaret hösten 2002. Han berättar:
– Jag var jätterädd och jag kände mig stressad. Jag var så stressad att jag svettades väldigt mycket och när jag kom fram till förvaret var jag alldeles blöt.
När Znar kom fram tillförvaret var han jätterädd. Personalen har hela tiden vetat att Znar är gay
– Jag kände inte någon ur personalen som har kroppvisiterat mig. Jag berättade för den personen att jag är gay. Därför gav de mig ett eget rum. Efter flera dagar fick jag vänner bland de som jobbade där och jag spelade kort med personalen och med mina vänner fast jag saknade mina nära och kära.
Sentry har sett Znars anteckningsblock där han ständigt skrev ”Tage” om och om igen som någon som är nyförälskad.
– Jag saknade Tage ständigt och jag var ledsen varje dag. Jag kunde inte sova och grät ständigt.
Vistelse
n på förvaret blev mycket värre när det dök upp en ny person. Han hatade homosexuella och ville att Znar skulle känna till det.
– Den nye ryske killen hotade mig och sa till alla mina vänner att inte var någon de skulle prata med med. Snabbt skaffade den ryske killen en egen grupp. Efter det vågade ingen längre prata det med mig. Allt på grund av honom. Jag hade bara två vänner kvar, en var från Libanon den andra var från Tunisien. De sa till den ryske mannen att de inte bryr sig om Znar är gay eller inte. Alla har sina egna privatliv därför stöder vi Znar.
Men den ryske mannen ställde till fler problem och till slut kände de anställda på förvaret sig tvungna att flytta på Znar.
– Det hade varit bättre om personalen hade flyttat på honom och inte mig. Det var ju han som bråkade och skapada problem.
Från Göteborg flyttades Znar till häktet i Norrköping.
– Där satt jag i två timmar och bara grät. Jag kände mig väldigt deprimerad. De erbjöd mig mat och vatten men jag kunde varken äta eller dricka. Sedan blev jag flyttat vidare till förvaret i Stockholm där jag möttes av personal, en man och en kvinna.
Znar blev placerad i kvinnoavdelningen. Kvinnorna blev oroliga och rädda över att se honom.
De frågade sig varför en man med skägg var på deras avdelning. Efter några dagar när de såg att jag sminkade mig och tog på mig kvinnokläder lugnade de sig. Detta gjorde jag för att lugna kvinnorna, men även för att en person i personalen uppmanade mig att sminka mig för att inte förflyttas till avdelningen för män. Jag kände mig tryggare på kvinnoavdelningen och ville stanna där.
Fast närheten till Arlanda var som ett tyst hot.
– Jag var orolig över att flygplatsen var så nära. Många av kvinnorna grät och var rädda. Jag startade då en liten grupp där vi dansade magdans varje dag, detta hjälpte oss alla att bli gladare.
Jag kände mig ändå ensam hela tiden och saknade min man Tage. Jag bad nästan varje dag om att få bli förflyttad till Göteborg så jag kunde få träffa honom varje dag. Jag hade en anteckningsbok där jag likt ett mantra skrev hans namn.
Personalen i förvaret var jätte
snälla mot mig. Men jag var jätteglad för att kunna åka hem till Tage. Jag köpte tågbiljett från Uppsala och till Göteborg.
Väl framme i Göteborg träffade Znar äntligen Tage och sina vänner. När han gick till McDonalds fick han ett härligt telefonsamtal.
– Mitt biträde ringde mig på McDonalds och han berättade sa att jag fått tillfälligt uppehållstillstånd, jag blev jätteglad. Fast samtidigt är jag ledsen eftersom jag har förlorat mitt jobb.
Glädjande har det löst sig på arbetsfronten för Znar. Han jobbar nu inom Borås kommun inom kök och lokalvård.
Facundo Unia