Det rapporterade antalet fall av hiv ligger på en låg och stabil nivå i Sverige. Men för att hivinfektioner ska upptäckas så snabbt som möjligt bör hälso- och sjukvården erbjuda fler personer att testa sig. Det är en av Folkhälsomyndighetens slutsatser i en aktuell översyn av den nationella strategi mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar.
Översynen som nu presenteras omfattar bland annat de nationella hivmålen, den nationella och internationella folkhälsopolitiken samt insatser som genomförts i Sverige under perioden 2006–2016.
– Resultatet visar bland annat att antalet rapporterade fall av hiv är stabilt och att spridningen inom landet minskar. I Sverige erbjuds personer som känner till att de har hiv, och har kontakt med sjukvården, tillgång till behandling, säger utredaren Monica Ideström.
På Världsaidsdagen presenterade regeringen en ny nationell strategi mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar. Det övergripande målet handlar om att minska spridningen av hiv, samtidigt som den som drabbas av hiv måste få ett bra stöd. För det stora flertalet är behandlingen mot hiv idag så effektiv att virusnivåerna är omätbara. Samtidigt behöver uppmärksamheten på hiv och erbjudande om testning öka, både inom primärvården och generellt inom hälso- och sjukvården.
– Att upptäcka hiv så snart som möjligt efter överföringstillfället måste även i fortsättningen vara ett viktigt mål, säger Monica Ideström.
År 2016 nådde Sverige som ett av de första länderna i världen, UNAIDS mål: att senast år 2020 ska 90 procent av de som bär på hiv känna till sin diagnos, 90 procent av de med en känd hivdiagnos ska få behandling och 90 procent av dessa ska ha en väl fungerande behandling som innebär omätbara virusnivåer i blodet.
När det gäller andra sexuellt överförda infektioner, såsom gonorré och syfilis, visar undersökningen vidare att dessa har ökat under de senaste åren och klamydia är utbredd bland unga och unga vuxna. Det finns även en högre förekomst av hiv, sexuellt överförda infektioner och hepatit B och C bland personer som är risktagande, riskutsatta och marginaliserade. Det behovsanpassade hälsofrämjande och förebyggande arbetet behöver därför utvecklas och hålla en fortsatt hög nivå.