”Fattigpensionärer” kallas de som har en pension som är lägre än 60 % av medianinkomsten. Drygt 15 % av pensionärerna räknas till denna grupp. En bortglömd del av dessa är hivpositiva som nått pensionsåldern och som tidigt förtidspensionerades innan effektiva antivirala hivmediciner kunde erbjudas 1996. Förtidspension kallas numera sjukersättning, är låg och har varit densamma under många år. Många hivpositiva som förtidspensionerades tvingas leva på existensminimum.
– Eftersom effektiva mediciner saknades trodde man att de här patienterna inte skulle leva mer än några år och gjorde därför bedömningen att de borde ansöka om, och få, förtidspension. Idag är hiv en kronisk, men behandlingsbar sjukdom som inte hindrar en från att arbeta eller leva som alla andra, berättar Peter Månehall, senior sakkunnig hivpolitik på Posithiva Gruppen.
– Jag har mött ett fåtal som börjat arbeta efter en hel del år som pensionär, men flertalet har inte gjort det. Vissa har aldrig haft möjlighet. Det kan ju vara svårt att komma in på arbetsmarknaden när man stått utanför den i många år, speciellt om man förtidspensionerades som ung. Det finns även stressrelaterade faktorer att behöva förklara varför man varit borta från arbetslivet i ett antal år. Börjar man berätta att det är på grund av sjukdom så undrar arbetsgivare såklart vilken sjukdom. Hiv är fortfarande så stigmatiserat att endast ett fåtal är helt öppna med sin diagnos, och en av fem har inte berättat för någon.
Peter vittnar om komplicerade förhållanden.
– En kvinna berättade att det händer att hon måste avboka läkarbesök för att hon inte har pengar till bussbiljetten. Situationen ser såklart olika ut, men mångas livskvalitet och mående har påverkats negativt på flera sätt av förtidspensioneringen. Vi vet från studier att det inte bara är en svag ekonomi som spelar in när det gäller psykisk ohälsa, utan även sådant som att ha ställts utanför arbetslivet.
– Eget pensionssparande har varit omöjligt för en hel del och många är nu äldre. Utöver sådant som bostadstillägg finns det nog inte så mycket mer att göra. Det är ingen stor grupp men den är bortglömd.
Posithiva Gruppen vill synliggöra den här gruppen hivpositiva
– Jag tror att frågan måste upp på en beslutsfattande nivå. Annars tror jag inte detta kommer att förbättras eftersom det handlar om så få. Posithiva Gruppen lyfter regelbundet frågan på möten med politiker och andra makthavare och jag har även försökt att ta upp det med pensionärsföreningar, men annars lyser den här frågan tyvärr med sin frånvaro på den politiska agendan.